Sandra

Ja jag trodde att jag varit med om mycket i mitt liv, tagresan till Hyderabad var nagot alldeles extra. Lakshmi hade bokat in oss i nast samsta klass, det var sma smala stalbritsar som de skulle kalla liggplatser, det var dessutom trevaningar, inga tacken, lakan eller kuddar! Det fanns inga kupeer sa man lag oppet tillsammans med minst 150 andra Indier som glodde pa en sa att det kandes som om de sag rakt genom kladerna pa en. Hon hade tillochmed inte ens placerat ut oss tillsammans. Det var 14 timmars tagresa som vantade och bara nar vi kom in fick jag panik, ren panik och tankte springa av taget direkt. De har heller ingen uppsamlare for kiss och bajs utan det hamnar direkt pa ralsen och ingen tar reda pa det. Sa det stank avforing hela resan, FYFAN! Om inte annu varre hade jag drabbats av en ogoninfektion, sag ut som om nagon slagit mig med en rakt hoger over bada ogonen, det varades och tarades i ogonen hela resan. Det varsta av allt ar att denna helvetes resa vantar mig hem fran detta stalle ocksa!

Det andra var igar, vi akte ut med bat till en O for att kolla pa en Buddah staty, mycket vackert och magiskt men under tiden som vi ar pa on blaser det upp till storm och blixtrarna och regnet oser ner runt oss. Vi satter oss i baten som ska ta oss tillbaka till fast landet, det kryllar av kackerlackor pa hela batgolvet och blixtrarna och ovadret ar precis over oss och vad hander inte da? Batjaveln far bensinstopp ute pa oppet vatten. Jag har aldrig varit sa radd i hela mitt liv och trott att jag ska pa riktigt do, men fyfan sager jag bara. Men jag lever fortfarande.

Mina ogon mar mycket battre och jag kanner mig helt frisk igen men tyvar har det uppstat problem i Indien. Vi ar pa ett institut kallat Henry Martyn Institute pch far inte lamna grindarna efter kl 3 pa dagen for att muslimerna och hinduerna har startat uppror. Det handlar om religion konflikter och just i den staden dar jag ar nu bor det massor med hinduer och muslimer. Ikvall ar det for farligt att ga ut pa gatorna for att det ar som galna och kastar sten pa varndra och bar kniv. 

Just nu onskar jag ingen att vara dar jag befinner mig men hoppas pa att vi snart far lamna och aka hem till alskade PUNE.. THIS IS BORING!!!