Sandra

Ja nu är det bara 4 dagar kvar tills jag drar iväg, känns fortfarande overkligt. Nu har jag i stort sett sagt hejdå till alla familjemedlemmar och vänner som befinner sig på hemmaplan. Mamma och Syrran var här i sthlm och förgylde min sista helg i Sveige och självklart var det jobbigt att se bilen rulla iväg mot Örebro och tryggheten. Jag fick den där konstiga känslan i kroppen, då magen knyter sig och man plötsligt känner sig väldigt svag, som om benen får för sig att ge vika. Det är då man tillåter sig själv att gråta, låta en tår rinna från ens kind. Det är det enda och bästa sättet att bli stark och självsäker igen.
Igår kom även Emelie min älskade barndomsvän hit, vi shoppade och hade en riktigt mysig dag tillsamans och krossler kom även upp på stan för att göra oss sälskap en stund. Efter att ha vinkat av och kramat om Emelie på bussterminalen så kom den där konstiga känslan upp igen, jag tillät ännu en tår rinna. Nu är det som sagt bara 4 dagar kvar tills jag ska bli avvinkad på flygpltasen av Jonas och även de avskedet kommer kännas tungt. 
Men något som gör att man mår bra utav den konstiga känslan är att man verkligen vet vilka som står en nära och hur mycket personer betyder för en och påverkar en, jag är lycklig som kan känna som jag gör och veta att man är älskad och älskar.   

Nära och kära, vi ses i december. Till dess ska jag försöka skänka min kärlek till er via ord och texter till er.