Sandra

De senaste dagarna har varit intensiva, mycket jobbiga och berorande. Vi har varit pa ett Hiv och Aids centrum dar det var barn fran 3 ar upp till manniskor pa 50 ar med sjukdommen. Det var bland det tuffaste jag sett i hela mitt liv, vi fick se patienter som lag pa forsta enheten under uppsikt for att de kampade och hade sa ont nu innan medicinen hade borjat verka och vi fick se patienter som madde nagorlunda okej. Men nar det sitter sma pojkar pa inte mer an 5 ar i patientsalen sa gjorde det riktigt ont i mitt hjarta, dessa barn har inte fortjanat att fa sjukdommen. Oftast sprids sjukdommen fran foraldrarna och barnen fods da med HIV och far leva med det i resten av sitt liv. Det ar aven synd om de vuxna aven om de har ett ansvar over sitt liv sa ar det manga ganger oskyldiga gifta kvinnor som far det utav sina man som har vanstrat med prostituerade men aven man som far det pa alla dess olika slag. Det hemska ar att det ar en livslang sjukdom som inget gar att gora at, det ar aven en sjukdom som andra i samhallet ar radda for och har svart att acceptera. Sjukdommen stanger dem inte bara ute fran deras egna kroppar utan ocksa utanfor samhallet.

Idag har vi varit pa Emanuel Public school, det ar en skola som lar riktigt fattiga och hiv,aids drabbade barn engelska och alla andra amnen i skolan. Besoket pa organisationen var fantasktiskt, vi lekte med alla barnen i flera timmar. Alla sprang fram och tog ens hand, holl den stenhart och ville vara nara hela tiden. Barnen turades om att fa sitta i kna och det var sakert 10 barn som friserade mig samtidigt. Organisatioen gor ett fantastiskt jobb med dessa barn och jag kommer defenitivt aka tillbaka och besoka dem igen innan jag lamnar Indien.  Jag skulle vilja stoppa ner barnen i en resvaska och ta hand om dem alla. Jag skulle vilja ge det stodet och den karleken som alla barn i hela varlden fortjanar att fa. Jag tror att jag under den har resan har kommit underfund med vad som jag vill tankas inrikta mig pa efter universitetet, BARN.. Det spelar ingen roll i vilket sammanhang man moter barn, det ar alltid lika givande och berorande. Barn ar var nasta generation och barn har inte fortjanat att fodas i denna varld utan omsorg och karlek..

Jag har sagt dett forr men kanner for att saga det igen, den har resan ar den absolut mest betydellsefulla resa gjort i hela mitt liv, den har resan har andrat mig som person bade fysiskt och psykiskt. Allt jag fatt tagit del av, alla fantastiska manniskor som jag lart kanna, motivationen och karleken som finns i alla manniskor, fattig eller rik! Det kanns konstigt att aka ifarn Unpredictable India, det har stallet har ju tametusan blivit mitt andra hem!
Jag har varit med om bade jobbiga, hemska och svara saker men jag har aven varit med om helt fantastiska, roliga och otroliga saker. Man har borjat sett saker fran andra perspektiv. Livet ar till for att leva, leva skall alla kunna gora oavsett hinder, vi ar inte mer an manniskor, och manniskan ska inte rangordnas. Vi ska ta hand om varandra och se till att alla far leva vardigt!!!

Remember:
You are special, you are unique and you are the winner..